Jag säger bara en sak, nej, två - Ulf Lundell och Janne Bark!
Om jag hade henne från senaste albumet Slugger anger tonen för kvällen direkt. Röjig och rå rock'n'roll varvad med helskärpta akustiska nummer som Rom i regnet och Stackars Jack är vad Uffe bjuder på denna födelsedagskväll när han fyller 49 år.
-Ja må han leva, ja må han leva! sjunger pojkarna (och flickorna) längst fram. Coolt höjer han på ena ögonbrynet innan han efter ytterligare en hyllnig kliver fram och säger:
-Den här gitarren är nästan lika gammal som jag. Den fyller fyrtiofem i dag.
Ulf Lundell har aldrig varit bättre på scen. Ju äldre årgång ju finare brukar man säga om de drycker han spolat för länge sedan.
Precis så är det med vår märkliga nationalskald - jag retas bara inför alla pinsamma hyllningar om ett år! - för han har aldrig varit mer fokuserad på scen än nu.
Med fyllan försvann inte bara notstället. Nykter och klar har han en skärpa i rösten han aldrig haft tidigare. Karln har ju lärt sig sjunga och uttala varje ord kristallklart dessutom!
Knuten i nacken, den framåtböjda gången och det yviga grå skägget  ger ett falskt intryck. Det här är en man i sina bästa år som tar sin musik och sina texter på blodigaste allvar.
Axlarna är inte lika högt uppdragna längre. Och även om hans första leende kommer först i slutet av kvällen verkar han inte längre lika rädd.
-Skriv en bok! brukar mina barn säga när jag vill berätta något de inte är det minsta intresserade av.
Tur att Uffe bestämde sig för att avbryta sitt skrivande och ge sig ut på turné igen.
När jag först fick höra om hans planer tänkte jag att det var en desperat flykt från inte bara väggarna i skrivarlyan utan också från den kommande högtidsdagen.
Nu efter två och en halv timmes rock'n'roll-mangel är jag lycklig över att det inte är så.
Inte minst lycklig är jag för att jag slipper låten med samma namn och även alla de andra kär- och galna-låtarna från den tiden då både Uffe och Janne ville härma Bruce Springsteen mer än Neil Young.
Nu spelar de i samma rockdivision som Backyard Babies - är det Dregens vilda framfart på scen som inspirerat Janne kanske? - och får mig omedelbart att skämmas över mitt ständiga letande efter positiva saker att säga om många artister som egentligen gör mig besviken.
-Folkvilja är det finaste ett land kan ha, sade Uffe i sitt enda mellansnack före låten Det var folket som byggde landet.
-Det var min farsa som byggde Lisebergshallen. Era farsor med förstås!
Det är så här böcker i dag ska skrivas.