Sweden Rock Festival 1999

Sweden Rock Festival 1999
Norje, fredag 11 juni 1999

mowar02.jpg (34178 bytes)
Festivalpublikens mest önskade band Manowar - här ses sångaren Eric Adams spänna musklerna för publiken - tog till alla knep för att vinna över publiken på sin sida.
Foto. Lucas Gren

Hammerfalls musik stannar i stämbanden eftersom de bygger vidare på sin allsångsvänliga melodiska hårdrock. Med Anders Johansson ny på trummor - f d Yngwie Malmsteen bl a - och snabbe gitarristen Stefan Elmgren lämnar gruppen också gitarrljud efter sig.
Michael Schenker är också en duktig gitarrist. Men har man ingen aning om hur man ska skriva låtar hjälper det liksom inte.
Då var
Manowar betydligt roligare trots en utstuderad amerikansk scenshow med mycket musikelspänning, motorcyklar, en tjej som visade brösten och en kille ur publiken som fick spela gitarr med sina idoler.
Gruppen får mig alltid att längta efter Iron Maiden i stället. Även om gitarristen inte bara var snabb utan också hann tänka efter ibland.
Efter
Mercyful Fates patetiska scenshow med en vitsminkad King Diamond som härförare blev ett nytt besök på tältscenen som att kastas tillbaka till slutet av 60-talet.
På scen
LA Doors.Sången låter väldigt lik men musiken i övrigt är alldeles för stel för att ens komma i närheten av originalet.
Motörhead utmärkte sig med att ställa in en utlyst presskonferens. Annars låter gruppen som den alltid har gjort. Varken bättre eller sämre utan lika enformig.
Det blev upp till svenska smått symfoniska hårdrockbandet
Lion's Share - en musikalisk höjdpunkt denna första dag! - och rutinerade Scorpions att sätta en ganska hyfsad punkt för denna första gitarrmangeldag.

Egentligen är det rätt märkligt. Här ordnas återigen en festival där de största namnen för länge sedan passerat höjdpunkten på respektive karriär.
Och ändå kommer 11.000 människor redan första dagen.
Det som började som Karlshamn Rock- & Blues Festival har nu blivit Sweden Rock Festival i Norje i grannkommunen Sölvesborg.
En fredag och lördag för alla som gillar jeans, långt hår och gitarrsolon.
Det sistnämnda får man så man storknar.
För numera handlar det inte bara om solon som ska passa in i en låt. Ett gitarrsolo är i dag rena mandomsprovet. Varenda klättring på gitarrhalsen ska leda över till en orgasm där tonerna ska spruta ut genom högtalarna så snabbt och så länge som möjligt.
När detta skrivs natten mellan fredag och lördag är det dessa rockens urljud som ekar inne i huvudet.
Ia Eklundh i
Freak Kitchen har ett helt eget syntliknande ljud när han blir riktigt till sig.
Gruppen lät bra, även om den Zappa-arrangerade musiken fortfarande inte riktigt lyckas vandra ner från öronen till hjärtat.


ladoor01.jpg (47075 bytes)

Är det inte Jim Morrison i The Doors som återvänt från himlen? Nej, det är engelska coverbandet LA Doors som gör sitt bästa för att härma förebilderna. Foto: Lucas Gren

 

 

 

Lördagen den 12 juni 1999