Åskväder på natten. Men sol på morgonen. Andra dagen på Sweden Rock Festival började bra.
De riktigt stora artisterna var avverkade redan på lördagen. Men några godbitar fanns kvar på söndagen.
Mest rock'n'roll-känsla hade Armored Saint. 
John Bush återvände till gruppen 1998 efter perioden som sångare i Anthrax. Revelation heter comebackalbumet, som är lika fräscht som gruppen är på scen.
Den första halvtimmen var festivalens allra bästa. Sedan blev det för tungt för länge med två gitarrister som aldrig släppte greppet om varandra. Synd!
Lite enformig blev även Frank Marino och hans Mahogany Rush i längden.
Första besöket i Sverige blev nu av långt efter storhetstiden då han försökte ta upp arvet eter Jimi Hendrix några år efter han dött.
Bigelf är ett annat band som hämtar sin inspiration från det sena 60-talet och det tidiga 70-talet. Beatles-influerade låtar med Uriah Heep-arrangemang kan man säga eftersom både orgel, synt, mellotron får samsas med gitarr, bas och trummor.
Att bara hylla olika förebilder är inte så kul. Det gör tyvärr även finska Stratovarius, som kämpar hårt för att nå upp till gamla symfonirockhjältar. Utan att riktigt lyckas.
Samma sak kan sägas om King Diamond, som bara blir påfrestande med sin kastratsång en hel konsert igenom. Kan någon maila och förklara vad som är stort med denne Alice Cooper-/Kiss-sminkade dansk?
Då var Running Wild från Tyskland roligare. Hej och hå! Inga ledsamheter här utan bara en massa folkmusikaliskt inspirerade refränger till snabb nya vågenmetal. 
John Norum Band bjöd på både gammalt och lite tyngre nytt från senaste albumet. Samt Brian Robertson från Thin Lizzy som gäst.
Lynyrd Skynyrd blev den givet avspända avslutningen på en festival som musikaliskt behöver förnyas med lite nyare rockgrepp - Rage Against The Machine, The Facer och annan bra rock finns på Hultsfred i år - men som rent arrangemangsmässigt är en oöverträffad festival.
Gott och plats framför scenerna, trevlig publik, superbt ljud i de flesta fall och i år ett perfekt väder.
Vad mer kan en rockintresserad festivalbesökare önska sig?
Dream Theater nästa år?!

Bert Gren

Foto: Lucas Gren