|
RADIOHEAD Thom Yorke. Nästan på dagen ett år sedan sist och vi är fortfarande lika bra vänner. Vi samtalar inte under de två timmarna och några blickar byts ej heller. Men ändå känns det emellanåt som om han lider med mig, den där själen som trots allt aldrig släpper greppet om fenomenet Radiohead. De har gått sin egen väg i en tid då alla lystrar till svordomen kapital och istället prioriterar de sin egen utveckling framför all annan vilket har resulterat i märkliga och oerhört ojämna ”Kid A” och ”Amnesiac”. Ändå nästintill fyller de en arena som Globen och säljer fler skivor än någonsin tidigare. En bekräftelse om någon. För ett år sedan i Köpenhamn kändes Radiohead något ansträngt och de markerade lite väl hårt att de banne mig endast var där för att leverera svårtillgänglig musik och ingenting annat. Ett år senare möts vi av ett betydligt mer spelsuget och varierat Radiohead som ser ut att trivas alldeles förträffligt på Europapremiären i Globen. Scenen ser nästintill ut att vara klädd i aluminiumfolie och på de båda sidorna av scenen hänger två gigantiska tv-skärmar som med automatik skapar fanatiskt vackra fusionerade bilder av liveframträdandet. I mitten av detta spektakel fullständigt äger Thom Yorke aftonen med ett skickligt ihopsatt set som aldrig känns trist eller förutsägbart p.g.a. sin rika variationen. Ena stunden står han där till synes ensam med sin gitarr och stryker mig på kinden med ”No Surprises” för att sekunden senare leverera ett fullständigt inferno av psykedeliska ljudbilder och hoppa runt på ett sätt som skulle göra Keith Flint grön av avund. Fortfarande är det givetvis spåren från ”OK Computer” som fungerar bäst på publiken och visst skriker fortfarande några få efter ”Creep” men personligen hittar jag inget jag desperat saknar denna lördag. Istället får jag tacksamt bekanta mig med ett par nya livefavoriter som finurliga ”Everything in it’s right place” och magiska ”Morning Bell”. Visst finns här spår som utan skada skulle exkluderas men även de fyller sin funktion i den helhet som Radiohead är så noga med att leverera. Själv kan jag knappt låttitlarna på hälften av spåren på de senare albumen vilket jag ärligt talat struntar fullständigt i, för Radiohead ska upplevas i sin helhet för att kunna demonstrera sin dubbelsidiga skönhet. Vi möts igen min vän. |