Trettio år efter debuten är det dags igen efter ett uppehåll på åtta år. Mannen som satte den svenskspråkiga rocken på kartan är tillbaka.
Välkommen hem är passande nog den första låten. En otillåtet seg historia som inte alls väckar någon lust att höra resten. Tyvärr!
Men sedan tar det sig! Gammeldags tro är Pugh mitt i den folkmusikaliska svenska myllan. Med en text om vart folkhemmet tagit vägen. Finns det ingenting vi kan lita på längre?
Skivans rockigaste låt En medelklass lågutbildad man är en titel som precis fångar vad Pugh har att säga. Finns det ingen plats för en lantis utan akademisk utbildning längre?
Nu är inte texterna så viktiga. Tillsammans med den nästan hälften så gamle Johan Lindström har Pugh lekt ihop en skiva med ett ruffigt primitivt och charmigt ljud. Rock'n'roll - fast utan alltför mycket blod, svett och tårar.
Thåström sjunger på Woody Guthrie-covern Vår kommunale man, Per Gessle spelar tramporgel på Gammeldags tro och Johnny Essing och  Conny Nimmersjö från bob hund spelar på den instrumentala avslutningen Johnny & Conny(!).
I Spårljus finns mer av Pughs melodisnickeri. En talang han har mer än de flesta andra. Att vända och vrida på små enkla melodier.
En lyckad comeback med andra ord. Inte för att albumet är någon toppnotering för Pugh - det förra Människors hantverk höll betydligt högre klass - men för att han vågar vara sig själv i dessa tider av låtsaslek.
Är det trots allt inte detta som är rock'n'roll?

En medelklass lågutbildad man
Jeans & läder
Kommunale man 
Spårljus