NAPALM DEATH
GREAT DECEIVER
Musikens Hus, Göteborg
1 februari 2002 8(7)

Tomas ”Tompa” Lindberg är nu verksam i så många akter att jag helt enkelt har tappat räkningen. Skitsystem, Lockup, The Crown och Great Deceiver som jag faktiskt tycker tillhör de bättre av hans projekt med sin höga blyhalt. Sist jag såg de i Hultsfred 2001 så var det ungefär lika glesbefolkat framför scenen som denna gång vilket är synd för Tompa gör verkligen sitt bästa för att få med sig publiken, men en svensk publik har ju sällan gjort sig känd som lättflörtad. De nya låtarna känns helt rätt live och vittnar om ett kommande kanonalbum.  Ca 22.45 lyfter hela kvällen ett par dimensioner då en av grindens pionjärer Napalm Death äntrar scenen. Med ”Enemy of the Music Business” så gjorde de något av en comeback efter ett par riktigt tveksamma releaser och visade att gammal ibland verkligen är äldst. Live har väl aldrig någon tvekat på Napalm Death däremot och det förstår jag nu när jag för första gången får se dem med en Barney i storform som fullkomligt utstrålar vansinne med sitt smått epileptiska rörelseschema och sprutar ur sig hit efter hit i ett tempo som verkligen inte saknar fart. Napalm Death har gjort sig kända för att alltid ge allt på scen och för deras engagemang i fansen och det märks verkligen för responsen låter inte vänta på sig i form mosh, stagediving och allmänt vansinne. Napalm Death blandar friskt från hela karriären och nästan alla plattorna får ta del av skörden, kryddat med bl.a. Dead Kennedys självklara ”Nazi Punks Fuck Off!”. Fansen skriker efter en del äldre spår och jag litar faktiskt på Barney när han ursäktar sig och säger att de helt enkelt inte kommer ihåg hur man spelar just de låtarna. Låt Napalm Deaths känga till musikindustrin ljuda över hela världen för exakt såhär ska man agera live, de som trodde att mp3 var musikindustrins mest morbida fiende får sig här en rejäl tankeställare.

Ronnie Schmidt