-Hur länge orkar man finnas utan att nå'n ser
Hur länge orkar man tigga utan att få va' med
Hur länge orkar man ropa utan att nå'n hör
Hur länge orkar man leva
i landet utanför
i landet utanför
Fråga Guillermo Marquez Jara
Fråga Mattias Flink
Fråga Tommy Zethreaus
Dom kanske fattar hur man gör

Just när vi trodde att Mikael Wiehe skulle dra sig tillbaka i grubblerier över sin egen ålder reser han sig på nio och slår tillbaka med sitt mest politiska album under hela sin långa karriär.
-Skivan är tillägnad min vän Björn Afzelius, står det längst ner på sidan där alla Hoola Bandoola-musiker och andra som hjälpt honom denna gång finnas namngivna.
Hans medkänsla med Giullermo Marquez Jara, Mattias Flink och Tommy Zethreaus har redan skapat kvällstidningsrubriker. Varför ska man känna med  mördare?
Svaret är enkelt. Det är skillnad på att förstå varför människor gör avskyvärda saker och att acceptera dessa handlingar.
Skillnaden på dagens samhälle och det samhälle Mikael Wiehe vill ha går dock djupare än partipolitiken. Det är lika mycket psykologi som vänsterpolitik.
Rock'n'roll blev till trots 1950-talets rasism. Som en reaktion emot. Vita ungdomar kände plötsligt att de förlorat något i livet genom att inte bejaka sina känslor i livet. Att det var fel att dela upp samhället i "vi och dom". 
Tror vi att vi löser nazistproblemet genom att hänga ut eller gasa ihjäl ett antal människor har vi själva blivit lika avståndstagande och onda.
-Så sjunger jag som jag alltid gjort, om saker som jag vet. Men också om en frihet bortom stängsel och staket. Och dårarna dom ler mot mej i hemligt samförstånd. Dom vet att fast jag döljer det så är jag en av dom, sjunger Mikael i Jag spelade för dårarna.
Att inte försöka leva sig in i hur människor som hamnat utanför upplever sig själva och andra är att sluta vara människa själv. För då förtrycker man också svagheten och rädslan i sig själv.
Så enkelt och så svårt är det.
Mikael är modigare än den häftigaste dödsmetallare för att han vågar ställa sig upp och beskriva det många av oss känner medan gubben i lådan frågar om någon vill bli miljonär.
-Jag vill inte va tråkig. Jag vill inte va trist. Jag vill inte va bimbo eller kapitalist. Jag vill inte va gniden. Jag vill inte va slug. Så jag får väl fortsätta va gammal, fattig och ful, är de avslutande raderna i Jag vill inte va' fattig.
Musikaliskt är det så enkelt och innerligt det kan bli. Ballader typ Neil Young, lite rotrock med bluesmunspel från Bernt Andersson, Hoola Bandoola-stuk och en hyllning till Sverige i form av Woody Guthries This Land Is Your Land som avslutning.
Och många fler tänkvärda texter som skulle kunna göra denna recension hur lång som helst. Lyssna, både gammal och ung!
Modigt, Mikael!

Jag vill inte va' fattig

Fråga Guillermo Marquez Jara