Fyra album på fem år. Korn håller ett högt utgivningstempo. Förra årets album Follow The Leader sålde hur mycket som helst. Issues borde göra det också.
Hip-hop-rytmerna är inte lika markerade utan nu rockar Korn igen. Fast på sitt eget stillsamma sätt förstås.
Fortfarande handlar låtarna nämligen om tunga saker som barnmisshandel, incest och frånvarande pappor. Inget man gör rock'n'roll av om man inte blir riktigt förbannad.
-Hey daddy! klagar Jonathan Davis. 
I Trash sjunger han som om han själv vore en pedofil.
Det är en stilla vrede som sipprar ur högtalarna. Tills refrängerna kommer när alla tar i.
Beg For Me gungar tungt, tungt. Musikaliskt är det plötsligt hur fräckt som helst i gränslandet mellan funk och metal.
Den trasiga nallen på omslagen stämmer bra med innehållet.
Korn är inte världens häftigaste band. Man önskar att gruppen kunde släppa loss lite mer. Bli av med de deppiga stämningarna någon gång. För inte kan man ta med en trasig nalle på en fest inte!
Issues är ändå ett kliv åt rätt håll. Ett steg tillbaka mot debuten på sätt och vis.
Det är ett album som med varje ny spelning avslöjar att gruppen trots det höga utgivningstempot hunnit lägga ner mycket tid på att få de rätta stämningarna i låtarna.
Fast rikigt roligt blir det först på bonus-CD:n i death metal-versionen av jullåten Jingle Bells.

Beg For Me