Jag var och såg Kent:s avslutande konsert i Stockholm den 9 mars. De spelade på Johanneshov. Ett år tidigare så spelade faktisk Kent på samma arena men då agerade de förband (idiotiskt) till Cardigans. Jag skrev faktiskt om denna konsert. Den gången gav Kent en konsert som var mycket bättre än den som Cardigans gav. Jag skrev att Kent stal hela showen, och ni skall veta att jag fick hundratals med mail ifrån arga Cardigans-fans om att jag hade fel. Men jag måste säga att jag inte tar tillbaka någonting.
För på Johanneshov denna gång visade Kent vilket som är Sveriges största band. Nu skall ni ta er i akt för jag säger inte Sveriges bästa band, utan det största. 
Jag menar att det finns inte många svenska rockband som kommer upp i den standard som Kent gör live. De kan spela i nästan två timmar och spela enbart hits. Det är inte många band som har kommit fram på 90-talet som klarar av det.
Om man jämför med deras konsert för ett år sedan, så tycker jag att Kent i dag har en pondus på scen som inte många svenska band har. De inledde med starka "Kungen är död". När Sami Sirviö började spelade de första ackorden till denna låt så hade redan Kent konserten i hamn.
Jag måste bara få det sagt, Sami tillhör faktiskt en av Sveriges bästa gitarrister även om han är finne!
Denna kväll så bevisar faktiskt svenska folket att det faktiskt kan rocka loss på en konsert. Många svenskar förknippar ju sittplatser med att man skall sitta igenom hela konserten. Men ack, så fel många hade denna kväll. När Kent spelade "Saker man ser" ställde sig nästan alla på sittplats upp och rockade loss. Det ser man inte ofta på svenska inomhuskonserter.
En låt ifrån senaste skivan "Hagnesta Hill" som gör sig otroligt bra är "Revolt III". Den har ett driv som gör den till en av Kents bästa låtar live. Jag kommer aldrig att glömma Jocke Bergs sånginsats i den. Den var fantastisk.
Rakt igenom levererade Kent en konsert som gör dem värda att slå utomlands. Tänk om detta scenario kan få bli verklighet:

"Kent spelar på den största scenen på Roskildefestivalen och publiken sjunger med i låten "Gravitation".

Det skulle vara något i hästväg. 
De avslutade med låten "747" som jag tycker är en låt som påminner mycket om U2 (har jag fel så maila mig). När tonerna ifrån det förinspelade piano-kompet slutar så känner man sig tom. Det enda ord som jag fick i huvudet är MAGI. 
Jag tror faktiskt att framtiden tillhör Kent.

Claes Karlsson

klas.karlsson@beta.telenordia.se