Hej på er!
Konsert med Joe Satriani, måndag kväll 2000-07-17, på Münchenbryggeriet i
Stockholm. 
När det står 21.00 på biljetten till konserten och vi lämnar vår
middagsrestaurang vid 20.15-tiden för att anlända till Münchenbryggeriet vid
20.30 och möts av ett dunkande därinne så undrar man.
- Var det verkligen något förband? 
- Soundcheckar de med full volym?
- Visst ringde Catarina till Münchenbryggeriet idag och frågade om det var
21.00 just pga att de skrivit 19.30 i ett flertal annonser? Jodå, den skulle
börja 21.00 enligt Biljett Direkt och arrangörerna.
Vi kommer in och kliver direkt upp på Bryggeriets balkong och står öga mot
öga med gurun av elgitarren. Det som slår mig är bara 
- Hoppas vi inte missat för mycket nu bara...
Ett gung med ursprung från gospeln, från bluesen och punken gör att vi alla;
tonåring till 50+ njuter i fulla drag låt efter låt. Vi gungar från ben till
ben under njutningen, låter huvudet rocka loss i den 35 gradiga värmen,
visslar och klappar händerna efter låtarna och blir matade av denna
fingerkänlighet som Joe visar när strängarna klingar likt mästerverk inövat
i åratal. Han blir ju inte sämre från år till år!
När Stuart Hamm ägnar sin fantasi åt en 10 minuters kavalkad i hans
baskunskaper gungar och skrattar vi alla i publiken. Keyboardisten Eric
Caudieux och trummisen Jeff Campitelli gör sina bravader under de dryga två
timmarnas njutning.
När det så gått 1 timme och en kvart så säger geniet att de tar ett litet
brejk och kommer strax tillbaka. De skulle bara ta en dricka. Han är lite
rosslig i halsen ikväll så han sparar in på en del guturala övningar under
konserten.
Christian, Catarina och jag svettas redan av värmen och en öl gör värmen
lite uthärdligare.
Efter 10-15 minuter drar han så igång igen och vägrar ge upp. 23.10 avslutar
han sitt sista extranummer och vi går svävande från Söders höjder mot en
avslutande öl på Half Way inn.
Tack Joe för en härlig konsert!

Best regards, 

Per Zetterberg
per.zetterberg@iquity.com