Läsarreaktion:
Var i globen på maidens. Och jag bara undrar hur du kan tycka att "tre gitarrister blir lite för mycket ibland"?
Kritiken i tidningarna var helt annorlunda än din, de sa att konserten var asbra.
Minuscredit där, "Berra"...
Det här är fortfarande en skitbra sajt, som jag sa förut.

Fredde

Iron Maidens comeback med Bruce Dickinson på sång blir lite väl publikfriande ibland. Nästan bara säkra kort i form av singelhits och tre gitarrister som turas om att försöka sticka ut i ljudväggen.
-Att vi är tillbaka handlar inte om nostalgi. Nästa år släpper vi ett nytt studioalbum och då ska vi göra en ny jätteturné! sade Bruce till publikens jubel.
Det ska bli spännande att höra. För rent musikaliskt behöver gruppen bredda sig betydligt för att platsa i 90-talets metalklimat.
Att som nu bara köra de mest refrängvänliga låtarna i det supersnabba punktempo som var en nytändning för hårdrocken på 80-talet håller inte i längden.
Iron Maiden är större än så - kolla albumen! - och borde kunna krama ut mer av sin speciella stil. Kanske genom att betona det folkmusikaliska inslaget som finns bakom många av gitarrfigurerna. Men absolut genom att variera låtarna mer.
Trots dessa reservationer var det en njutbar konsert. Bruce har en underbar röst och fick verkligen med publiken vid flera tillfällen.
Lite otight var det stundtals - de supersnabba låtarna kräver verkligen exakta insatser! - men det kompenseras av den rock'n'roll-känsla och energi gruppen utstrålar trots sin ålder.
Janick Gers hoppar runt lite väl mycket - ungefär som Janne Bark när han spelar med Ulf Lundell - men något måste ju hända på scenen när man möter en större publik.
-Vi ses nästa år! sade Bruce. Så självsäkert att man kan börja undra var de tänker spela. Blir albumet klart under våren blir det väl någon festivalspelning under sommaren. 
Något att se fram emot till skillnad mot Megadeth som inte imponerade alls.
Vi slapp höra så mycket från nya albumet. Men blev i stället påminda om att Dave Mustaine aldrig kunnat skriva låtar. Så att han fick kompositörspriset i årets Kerrang!-omröstning känns mer som ett tröstpris.