Tack Håkan! Jag är botad... jag kan se...
jag kan le
|
|
HÅKAN
HELLSTRÖM Nu är det nästintill dags att tända eld på den där pornografiskt färgade Lisebergskaninen som närmast har liknats vid en symbol för hela Göteborg med större slagkraft än vårt eget Göteborgslejon. Håkan tämjer definitivt lejonet denna afton och iscensätter sig själv som en fullständigt lysande ikon för staden Göteborg. Allt var upplagt för succé denna afton. Strålande väder för att vara just Göteborg och 14 000 människor som vallfärdat till Liseberg med ett stort leende på läpparna. När Håkan äntrar scenen lite efter 18.00 överträffar han dock alla med sitt gigantiska leende för den där killen utstrålar verkligen glädje, kärlek och tacksamhet. Responsen är omedelbar och kärleken är minst sagt besvarad från den relativt unga publiken. ”Magiskt, men tragiskt” inleder som vanligt setet som dock känns aningen segt inledningsvis. Favoriten ”Ramlar” fungerar inte riktigt live helt enkelt. Men med låtar som ”Dom dimmiga dagarna” och ”Uppsnärjd i det blå” förlåter man gärna. Singelbaksidan till ”En vän med bil” - ”Här kommer lyckan för hundar som oss” - roar faktiskt och visar att Håkan fortfarande har en viss förkärlek för sitt ordinarie band Broder Daniel, då han här har han ”stulit” slingan från ”Son of S:t Jacobs” nästintill rakt av. Avslutningen med allsångskavalkaderna ”Känn ingen sorg…..” och ”Vi två..” känns som det optimala soundtracket för en stundande och förhoppningsvis ej temporär vårdag i Sveriges åtminstone för dagen mest kärleksfulla stad. Alla hittar något att förälska sig i hos Håkans sånger, och Håkan har på något sätt blivit en ledare för en hel arme av sargade själar som den här kvällen verkligen bekräftar sin kärlek till honom. Och om de har hittat botemedlet till sin tonårsdepression i Håkan så har han definitivt hittat sitt smärtstillande medel i just de här massorna. Håkan är helt enkelt den som Runar vill vara. Tack Håkan! Jag är botad…Jag kan se…..Jag kan le.
|