-Jag har lämnat stan
jag går med ryggen mot ljusen
Ännu ett djur i tystnaden
mellan dom svarta husen
Jag hör röster i vinden
någon stryker mot kinden
Som om du var här
som om du var här

Som om du var här (Eldkvarn)

-I'm walking through streets that are dead
Walking, walking with you in my head
My feet are so tired, my brain is so wired
And the clouds are weeping

Did I hear someone tell a lie?
Did I hear someone's distant cry?
I spoke like a child; you destroyed me with a smile
While I was sleeping

I'm sick of love but I'm in the thick of it
This kind of love I'm so sick of it (Bob Dylan)

Vart tog Peter LeMarc vägen? Jo, han har producerat detta album med Eldkvarn.
Varför börjar denna recension så? Jo, för precis när det gällde honom själv när han höll på att försvinna har han stöttat Plura i Eldkvarn att skriva självbiografiska låtar i stället för att försöka passa in i musikklimatet 1999.
Det är förstås inte riktigt sant. Öppningsspåret Som om du var här liknar öppningsspåret Love Sick på Bob Dylans starka comebackalbum Time Out Of Mind. En inspirationskälla god som någon för Pluras medelålders grubblerier över avslutade förhållanden och sin mammas och pappas död.
En typisk 50-årskris, kan man lätt sammanfatta. En mycket ärligt och varmt album har blivit resultatet. Med en musik som är gubbigt mysig i stället för låtsaskäck.
Allt är inte elände och tillbakablickar. Djävulens vagn om dagens musikindustri är riktigt rolig:

-Jag reste med en hiss mot mitt dubbelrum
Jag la mig på sängen och tugga bubbelgum
En man med ett uppdrag, en helig mission
Jag skulle plugga min singel på en radiostation

Som om du var här