A Question Of Time
World In My Eyes
Policy Of Truth
It's No Good
Never Let Me Down Again
Walking In My Shoes
Only When I Lose Myself
A Question Of Lust
Home
Condemnation
In Your Room
Useless
Enjoy The Silence
Personal Jesus
Barrel Of A Gun
Somebody
Stripped
I Feel You
Just Can't Get Enough

Foto: Bert Gren

Det blev jubel direkt för Depeche Mode. Fem års väntan på syntlegenderna har trissat upp intresset. För mer utsålt än det var i Scandinavium i Göteborg kan det inte bli. Ungefär 12.000 hade samlats för att få höra och sjunga med i den engelska gruppens otaliga hits.
Just Can't Get Enough blev den passande avslutningen efter en timme och trekvart. En konsert som faktiskt bjöd på en del överraskningar i form av en annorlunda scenshow och ett annat sätt att framföra musiken.
Ännu har David Gahan, Andrew Fletcher och Martin Gore inte spelat in något nytt material förutom Only When I Lose Myself från den kommande samlingen The Singles 86-98. Men på scen tycks de vara på väg åt nya håll musikaliskt.
Tro inte att Depeche Mode påverkats alltför mycket av Prodigy och annan ny techno med flåset uppe. Dessa tre herrar är inga extasens män utan för sig värdigt och snyggt inför sin publik. Inte ens den så våldsamt knarkande Dave Gahan blottar mer än en tatuering när han knäpper upp sin skjorta. Han verkar hur drogfri och skärpt som helst och välfriserad dessutom.
Nej, vad som är nytt med Depeche Mode är att musiken är mer levande på scen än någonsin tidigare när gruppen demonstrativt ställde upp en flerkanalig bandspelare vid sidan av scenen.
Visst är musiken fortfarande sequencerbaserad som det heter när man programmerar in bas- och rytmfigurer på en dator. Men nu finns det en trummis, en extra klaviaturspelare och två färgade körsångerskor på scenen också. Det gör att det blir betydligt mer spännande att uppleva Depeche Modei dag än förut.
Dessutom vill Martin Gore gärna spela gitarr. Inte bara i Personal Jesus och utan även i andra låtar som inte innehåller någon gitarr i originalversionerna.
Lite rörande är det när han tar några ackord och Dave ber om publikens bifall. Men han är ju gruppens kompositör och har faktiskt skrivit de flesta låtarna på gitarr. Så det passar på något sätt in ändå i gruppens lite mer avslappnade attityd på scen.
En del partier är riktigt flummiga medan andra drar sig närmare rocken än någonsin tidigare. Plus att Martin sjunger Somebody till tjejernas skrik -som vanligt.
Kvällens höjdare blir Enjoy The Silence då hela Scandinavium sjunger refrängen som en enda man/kvinna. Oj!
Likadant lät det säkert i utsålda Globen i Stockholm kvällen därpå.
Det skulle inte förvåna om nya hitsalbumet så småningom följs av en liveplatta från den nuvarande sextiofyra städer långa turnén.