|
|
Cardigans &
Kent Stockholm( Johanneshov) 19 mars 1999 Kent 8/Cardigans 6Det är faktiskt sant. Denna kväll var Kent det bättre bandet alla gånger. De hade ett tryck i sin del som inte Cardigans kom upp i. När Kent gick av scenen efter att ha avslutat sin del med den mäktiga 747 så skrek hela publiken i Johanneshov efter mera. Men det gick ju inte eftersom de bara agerade förband och då har de sin bestämda tid de måste hålla. Men jag tycker att de kunde fått spela några låtar till. Jag tycker att killarna i Kent hade en helt annan utstrålning än Cardigans. När jag snackar om utstrålning kommer jag bara ihåg ett namn och det är Sami Sirviö - Kents lead gitarrist. Det måste nog vara en av sveriges bästa gitarrister. Han rev av solon som inte gick av för hackor. Jag tänker främst på hans soloprestation i låten Om du var här ifrån Kents senaste album Isola. Det ögonblicket som den låten varade var ett magiskt ögonblick. Om Kent fortsätter att spela så här bra dröjer det inte länge till innan de är upp i Cardigans division. Cardigans spelning var som sagt en aning seg. De hade inte det där flytet som Kent hade i sin spelning. Men man måste säga att Nina Persson är en fröjd för ögat att se henne live. Hon vankar av och an på scenen med ett scennärvaro som många unga kvinnliga sångerskor saknar. Om man tänker efter så är Cardigans ett av de hårdast jobbande banden i branschen. Hon har dessutom en bra röst. Men denna kväll kom den inte riktig till sin fulla rätt. Jag tycker att ljudet i hovet denna kväll var en aning "burkigt". De som jobbade med ljudet gjorde ett dåligt jobb både med Kents och Cardigans spelning. -Denna låt har vi inte spelat sedan den tiden då vi repade, sa Nina innan de spelade den gamla låten Carnival. Den låten lät förvånansvärt fräsch för att vara så pass gammal. Cardigans har ett helt annat sound idag. Deras trummis Bengt Lagerberg gjorde ett bra jobb denna kväll. Det är mycket tack vare hans trumspel som de har blivit bättre. Det bevisades inte minst i Explode ifrån senaste plattan. De nummer som man kommer att komma ihåg var Step on me med Peter Svenssons hårdrocksriff, avslutningslåten Higher och så klart My favourite game. Den låten lät mycket bättre live. Den fick en större tyngd som den inte har på plattan. Om man ser på det stora hela så var Cardigans del så där tråkigt vanlig som deras konserter ibland blir. Denna kväll var Kents. Claes Karlsson |