Bryan Adams
Scandinavium, Göteborg
Lördag 7 juni 1997 7(7)

På skiva låter Bryan Adams lite väl mesig ibland. Trots den enkla framtoningen med svarta jeans och en t-shirt utan ärm låter musiken lite väl påklädd.
På scen är Bryan Adams en helt annan upplevelse. Sist på Stadion i Stockholm stod han med bandet långt ute bland publiken på en liten scen och lirade rock'n'roll-covers. I Scandinavium minskar han gapet mellan sig själv och publiken genom att han inte bara lät de som ville stå på en läktare bakom scenen. Han plockade också upp några killar och en tjej som fick sjunga och spela Summer Of 69 medan han satt och lyssnade.
-En applåd för Rubbish! sade han efteråt. För det var någon som ville att det tillfälliga bandet skulle heta så. Men det lät faktiskt så bra att man kunde misstänka att de fått öva åtminstone en gång i förväg.
Att denna enda kväll i Sverige för denna gång blir så lyckad - publiken skriker av förtjusning mellan låtarna! - beror på Bryans egna avspända och sympatiska attityd. En inställning till rollen som stjärna som faktiskt också återspegla sig i musiken.
Bandet är nämligen enkelt, sparsamt men oerhört effektivt. Ingen spelar något onödigt. Så det blir mycket luft i musikbakgrunderna som Bryans röst kan fylla ut.
Att han har god smak för rockens rötter märktes redan innan han kom in på scen. För det som lät ur högtalarna var gammal Chess-rhythm & blues av bästa märke. Muddy Waters, Chuck Berry, Bo Diddley och liknande.
Lite irriterande i och för sig att vi fick vänta en dryg halvtimme på honom. Men redan under den första halvminuten av The Only Thing That Looks Good On Me Is You hade publiken förlåtit honom.
Keith Scott är en effektiv och bra sologitarrist, som samsas bra med Bryan när han spelar med själv. När Bryan plockar fram munspelet i To You svänger det ännu mer.
Det är senaste skivan 18 Til I Die som spelas upp i början av kvällen. För tredje låten blir Let's Make A Night To Remember och den fjärde titellåten precis som på skivan.
-Hello Gothenburg! säger han sedan.
På sätt och vis är han arvtagare till Rod Stewart - inte bara för att han är med på skivinspelningen av All For Love utan också för att Bryan precis som Rod lockar en publik som består av hälften killar och hälften tjejer - för att han kan göra både rock'n'roll-låtar och romantiska "tända tändare"-ballader.
Fast det musikaliska släktskapet med Def Leppard har blivit tydligt nu när han tagit över den gruppens producent och låtskrivare "Mutt" Lange.You're Still Beautiful To Me, (I Wanna Be) Your Underwear och Star ligger också rätt tidigt i showen.
Can't Stop This Thing We Started gungar på bra och tar nästan aldrig slut. (Everything I Do) I Do It For You får kvällens kraftigaste applåder.
-Det är lördagskväll i Göteborg. Vi är inte vana vid en så lugn publik. Vi var i Danmark i går. Den publiken var helt annorlunda, säger Bryan lite senare.
Mer behöver han inte säga för att få nästan alla i Scandinavium att klappa i händerna. När han ställer fram mikrofonstället så börjar alla sjunga. Bandet är tight och publiken hänger med alldeles perfekt. En ny låt om Elvis kräver en kör och det får han precis på rätt ställe.
Heaven gör han helt ensam. Fler instrument behövs inte. Han kan skriva enkla men samtidigt originella låtar som inte behöver så mycket extra utsmyckning.
Kids Wanna Rock följs av Have You Ever Really Loved A Woman?, och precis så varvas tuffa med mjuka saker under kvällen.
Run To You är en tidig låt som fortfarande fungerar alldeles utmärkt. Summer Of 69 gör han också "på riktigt" förstås. Före det väntade slutet med All For Love.
En sympatiskt opretentiös konsert med andra ord. Musik med en kontrollerad men ändå genuin rock´n´roll-känsla i.
Det är så Bryan Adams kan beskrivas.
Kul att det också kom så mycket folk.