-I lost my girl to the Rolling Stones, sjunger Albarn i Trailerpark.
Riktigt så illa är det inte. Men visst går hans avbrutna förhållande som en röd tråd genom detta mycket märkliga inåtvända album.
William Orbit - som ju spetsade Madonnas Ray Of Light på ett så läckert sätt - har hjälpt Blur skruva på rattarna denna gång.
Tyvärr blir det alltför mycket skruvande på detta skruvade album.
1992 är underbart snöig psykedelia i Radiohead-stil.
Men alltför ofta handlar det om att försöka rädda ofärdiga låtidéer genom ett avantgardistiskt flummande som andas mer finkultur än rock'n'roll.
Precis som Beatles en gång i tiden kastar sig Blur över alla möjliga musikstilar.
B.L.U.R.E.M.I. låter Sex Pistols. Bugman låter som David Bowies Suffragette City på lågvarv.
Caramel andas tidiga Pink Floyd och nyare grupper som Eels och Sparklerhorse.
Var "Blur" gruppens grunge-album så är "13" - titeln anspelar på antalet låtar men siffrorna bildar också ett B - Blurs psykedeliska album.