Låtarna:

1 Stiff Upper Lip
2 You Shook Me All Night Long
3 Problem Child
4 Thunderstruck
5 Hell Ain't A Bad Place To Be
6 Hard As A Rock
7 Shoot To Thrill
8 Rock'N'Roll Ain't Noise Pollution
9 Fly On The Wall
10 Bad Boy Boogie
11 Hells Bells
12 Up To My Neck In You
13 She's Got The Jack
14 Back In Black
15 Dirty Deeds Done Dirt Cheap
16 Highway To Hell
17 Whole Lotta Rosie
18 Let There Be Rock
19 T.N.T.
20 For Those About To Rock (We Salute You)

AC/DC
Ullevi, Göteborg
24 juni 2001 7(7)

Det är inte många som klarar av att låta musiken förbli i centrum när man ger sig ut på en jättearena som Ullevi i Göteborg.
I år var det 50.520 som festade loss trots att det var söndag. Fint väder, öl och ett glatt humör garanterade en minnesvärd kväll oavsett hur bra musiken skulle låta.
Ändå är det nästan obegripligt att AC/DC drar så mycket folk fortfarande. För numera handlar det mer om (gitarr-)onani än riktigt sex i gruppens musik.
Angus Young springer runt överallt och gnider på sin gitarrhals. Han springer ut på den långa rampen som når ända fram till mixerbordet. Han låter sig hissas upp och ner. Han kastar sig på scenen och gnider och gnider.
Det är först precis i slutet som utlösningen kommer i form av raketer och "konfetti" över publiken på gräsplan. 
Visst är förspelet själva grejen. Men AC/DC var betydligt bättre för flera decennier sedan. En då nyskapande grupp verkligen visste vad rock'n'roll-känsla är.
En låt som Bad Boy Boogie tänder fortfarande till innan Angus drar ut på det som inte längre blir en "mooning" utan en avklädning som slutar med vita byxor med svenska flaggan där bak.
Även Thunderstruck och Back In Black visar upp en grupp som fortfarande kan få det rätta hänget i sin primitiva musik.
Det är inte hårdrock som många tror - även om efterföljare som Accept kallas hårdrock - utan mer hård rock med 50-talets Chuck Berry och 60-talets Rolling Stones som främsta inspirationskälla.
Men mest av allt blir det cirkus av det hela. I alla fall upplevdes showen så från pressläktaren där närheten till musikerna var som vanligt obefintlig trots videoskärmar och nämnda löpningar.
Brian Johnson har fortfarande pipan nästan intakt. Medan de andra mest står och ser på när de andra får jobba.
MEGADETH är fortfarande den sopigaste grupp man kan tänka sig på denna nivå. Dave Mustaine har aldrig kunnat skriva låtar och lever alldeles för högt på en ny duktig sologitarrist. Hade han inte varit med i Metallica precis innan den gruppen skivdebuterade hade han aldrig kommit så här långt.
LOK/HARDCORE SUPERSTAR 7(10) gjorde så bra ifrån sig man kunde begära. Ett medvetet nedskruvat ljud och en publik som ännu inte riktigt var på plats hindrade de bägge grupperna från att nå ut längre än till publiken närmast scenen.
Synd, för det var egentligen kvällens behållning när det gäller rock'n'roll-känsla.
Vilka trummisar! 

Bert Gren

Vad tycker du om recensionen du just har läst?
Skriv ner din åsikt!